h1

R.E.S.P.E.C.T

november 11, 2007

all energi, all tid förgäves?

jag vill gråta. jag vill sluta känna nått alls. jag vill bara inte tänka på det. jag vill inte vara beviken, jag vill inte känna sorg.

jag är arg, på mig själv. som vanligt. varför tillåter man sig bli behandlad så. varför ursäktar man beteenden.

jag förtjänar respekt. den respekt som du påstår att du hyser för mig. jag är värd den.

Jag är INTE värd dintykenhet, jag är inte värd din dryghet.

jag är värd kärlek. jag är värd mer. jag är fan värd lite hövlighet.

jag skiter i ifall du är packad, det spelar ingen roll.

Min religion är inget skämt.  att säga att min religion är ett skämt är att säga att jag är ett skämt. en person som påstår att han respekterar mig säger inte så. det är inte respekt. en person som respekterar mig behandlar mig väl.

din osäkerhet med dig själv är inte mitt fel. dina jävla problem bör inte påverka hur du behandlar mig.

jag har lyssnat, tröstat, lyssnat, sympatiserat, ställt upp och tyckt om dig. int emer o inte mindre. och detta är tacken.

Den meningen sårade mer än allt annatskit jag hr fått höra från dig.

jag ivll inte vara ledsen, jag vill inte vara sårad. jag vill inte vara påverakd. ut ur mitt huvud. UT!

h1

Livet utan kärlek

september 12, 2007

Hur skulle mitt liv se ut ifall jag inte hade den speciella någon att dela livet med? Ifall jag inte blev kär?

Jag är inte kär nu. Sa till honom att jag ville hångla med honom. Sa att jag tyckte han var skitsnygg och att jag som 23åring behövde hångla och ville göra det med honom. han blev ställd. kl var typ sju på morgonen, v i var uppe till nio. helt galet.

Han berättade att det var meningen att han skulle leka av sig under studietiden, därför han drack så mycket. När han träffade tjejen han skulle vara seriös med skulle inte alkohol vara inblandad. han delade in folk i pack och opack. han var närmare packet det var inte jag. han respekterar mig.

boys want tramps.

å andra sidan, så har jag lite dåligt samvete för att jag objektifiera honom. hade nog kanske känt mig dum ifall jag hade fått höra ”jag e inte kär i dig, men jag tycker du e snygg o därför vill jag hångla med dig…” lite taskigt..o väldigt ytligt…så ytlig e jag väl inte..

jag bore ha sagt att jag tycker om honom. för det gör jag. han har sina stunder då han glänser…

vi var uppe till nio på morgonen och pratade. han var ju full så dt var kanske inte så att det var den djupaste konversationen. men han var inte helelr dräggfull, jag fick en helt annan inblick i hans liv. i han.

För första gången i mitt liv, börjar jag tänka på framtiden, alltså tänka på ifall ajg kommer hitta nån att dela livet med..innan har det varit självklart. I min plan har det alltid funnits nån. jag har aldirg varit orolig. det är jag inte nu heller..men tänk om. tänk om jag aldrig hittar nån att dela livet med. som älskar mig tillbaka…jag menar jag skulle inte förintas. men jag vill inte känna mig ensam. jag vill ha barn, och mys och tjafs och handla tillsammans. jag vill ha nån som jag är irriterad på men som jag ändå älskar som älskar mig så mycket att han tycker min irritation är charmig, men som är så stark att han står på sig (ifalld et inte e så att jag har rätt vilket jag alltid kommer ha..;) ) en perosn som inte kommer att lämna mig som dyrkar mig, en person som jag älskar och respekterar en drivande person. en stark man. en värdig partner.

När kommer det att ske…kommer det bara komma utan att jag förstår det? Jag vill inte nöja mig!

Jag vill inte ta första bästa av rädslsa för att det inte kommer att komma nån annan.

Jag vill att det ska komma snart. ag vill att pojkarna ska sluta leka av sig och bli vuxna. jag vill att de ska öppna ögonen och se mig. Jag vill att de ska sluta vara rädda för möjligheterna. jag vill bli repsekterad. men en respekterad tjej vill oxå ha roligt.

Nä nu får jag sluta. så himla jobbigt e det inte.

h1

ont i magen…

maj 13, 2007

Har en ångest känsla i magen.

skickade ett sms igår, han svarade inte..varför?

var hos honom idag o lämnade hans jävla present. han förtjänar ingen present, han förtjänar ingen uppskattning eller tid från mig..o ändå kan jag inte låta bli. vill få ur honom ur mitt system, men det är svårt tydligen. Känns som om han tror att jag e helt desperat efter honom. så illa e det ändå inte..vill bara hångla lite..kanske. Vill kuna umgås med honom utan några problem.

Jag vill inte vara kär, snälla nån jag är väl inte kär…har sagt hela tiden att jag inte är kär. vill inte det, det hade varit jobbigt. tror inte jag är det, hade jag varit det hade förra helgen varit outhärdig, han gick hem med en annan tjej. men det var inte så illa…men idag, idag mår jag inte så bra..jag vill bara att det ska kännas bra.vill bara kunna skratta o fnittra…vill kunna krama om honom o att det ska kännas som att det e ok.

usch.

Jag ringer o gratulerar, jag köper en present, jag tar med presenten ut han är inte ute. jag skickar ett sms, får inget svar…jag o o några kompisar går på promenad o tar med presenten vi går till honom han ser lite smått nollstäld ut när han öppnar dörren, nästan som jag väntar att han ska slänga ur sig ett ”va vill ni”…han ser att hans kompis oxå e med, lungar sig lite..vi blir inte inbjudna. han står utan tröja..han öppnar sin present..en tattar kamel. han blev glad, måttligt…han ville inte visa sin förtjusning hade ju varit mindre manligt då. och jag ångrar att jag lag ner tid på det hela. han är inte värd min tid. han är ite värd mina känslor, ska bara få mitt hjärta att fatta…så seg, så trög så himla svår!

Det e ju jag som ska få presenter, det e jag som ska få lov att spela svår, det e jag som ska bli jagad inte tvärtom! för helvete. jag ska ju bli behandlad som en drottning, inte som att jag har tur att få vara i hans närhet, det e u fan tvärtom…va har hänt??

jag måste skärpa mig. Måste rycka upp mig. så har jag aldrig varit, jag är stark och jag är inte efterhängsen. Detta är pinsamt…inte få svar på sitt sms. för helvete hur svårt är det att skriva ett ”haha” tillbaka ellerwhatever…Jag vill inte gifta mgi med dig..lugna dig!

lilla lilla omogna pojke. din förlust. verkligen. hur i helvete ska du kunna få nån som e bättre än mig…? som faktiskt vill ha dig, o tycker om dig..o inte bara ser ditt yttre..även om du e så himla snygg.

Nu får det räcka. här drar jag gränsen!

__________________________________________________________________

gränsen är dragen, ska bara säga till mitt hjärta.

h1

Time oh time…

mars 4, 2007

För en vecka sen på söndan, då var jag överlycklig, verkligen jätte glad av ingen riktigt anledning, eller jag kommer iaf inte ihåg anledningen. Idag är jag riktigt nere, eller nä inte så jätte mcyket, men jag e inte på topp o jag e verklgine inte glad. utan det känns som om jag har matte img o jag har verkligen inte gjort matteläxan o vill verkligen inte till skolan..som man kände nä rman var yngre.

hade valberednignsmöte, blev irriterad på V. Han har knappt varit på nått möte o idag skulle han komma sent men det gjorde han inte, när jag ringde då sa han att han höll på med nått annat o han änd inte trodde att vi behövde honom o dessutom så ville han inte komma. Blev verkligen irriterad och BESVIKEN på honom. som att vi inte hade nått bättre för oss än att sitta där o göra det som skulle göras. blev så arg att jag sa typ hejdå mitt i alltihopa o la på. o nu har jag lite dåligt samvete över sättet jag skötte det hela på. Men på allvar att inte vilja är ingen anledning att gå på ett möte i ett organ som man själv har gått med i. Han e ju inte barn han är ju fkatiks en vuxen man o att göra så e lågt. jag hade mycket högre tankar om honom innan, men det som han gjjorde idag var både själviskt o barnsligt. sen skickade han ett sms där han sa att han skulle avå img, vilket e bättre eftersom då slipper man bli irriterad på vad personen inte gör o kan skaffa folk som faktiskt gör nått. förhoppningsvis.

Igår hände nått ur det blå, den mest oväntade personen stötte på mig, var på väg att kyssa mig. Hade jag inte stoppat det hela så hade han…o jag vet inte riktigt vad jag känner för detta. Jag menar har aldrig tänkt på oss två på det viset. o nu när jag har tänkt tanken så vet jag att et kommer aldrig funka o jag känner mig inte det minsta attraherad eller dragen, mer än vänskapligt. Det kom så ur det blå…men det kändes verkligen som jag var den lilla oerfarna tösen o han den erfarna mannen. skickligt av honom, för det kändes inte som om jag sårade han eller att han mådde dåligt av det utan det blev mer att jag blev ställd o vi skulle se vad som skulle hända när han var nykter. han hade övertaget…jag vill ju ha övertaget.

Du vet den andra killen, snyggingen. Vi satt o prata ganska länge på kåren igår. på slutet. han berättade oom nått som hade hänt i familjen som jag int efick föra vidare. sedan berättade han om sin flickvän som det inte funkade med. eftersom de inte kan träffas o hon bor i en annan stad. o han sa att de inte känner varandra tillräckligt väl för att han en grund att såt på. o det förstår jag…men han vill einte såra henne o han tyckte inte att det var rätta tillfället att säga det då hon har det lite tufft med kompisar o så…å andra idan ville han inte ge falska förhoppningar. så vi diskuterade hur han skulle göra. o ja, jag har ju lite egna känslor involverade här men jag vill inte att han ska göra slut med henne infall han har känslor för henne,  o jag ville att han skulle vara helt ärlig mot tjejen. som verkar vara en jätte härlig tjej. men hade det varit jag, o kille som jag kanppt träffade men ändå inte ville ge upp på, itne ville elller åtminsdonde inte såg nått hopp eller ljus för det nu så hae jag inte velat att han skulle fortsätta osm ingenting. för då hade jag ju fått mer o mer känslor o helt plötsligt sett bröllopet o sen insett att nä det går ju inte..jag menar man vill ju ha ärlighet hur jävla jobbigt den ändå e. att lva på ett falsk hopp e inte trevligt. Så mitt råd var att han skulle vara ärlig o berätta att han inte ville såra henne, men tyvärr att han ser på det realistiskt o han kan itne se att det kommer gå( hans egna ord) jag sa till och med att jag tyckte han var väldigt negativ o att det säkert hade kunnat funka ifall han försökte mer..men det skulle tydligen inte gå…men iaf..killen fick ett större djup efter den diskussionen..han visade en känsligare sida, han var så mån om att han inte ville såra henne, det rörde mig verkligen. who knew?

Nu ska jag skriva i min ohemliga blogg, så CC läs i den ;) haha..:)

h1

sår i hjärtat

februari 25, 2007

Det var längesen jag skrev nått här. Jag är över ”trädet”, helt och hållet. eller nästintill. jag vill inte längre och jag ska inte längre sukta och tänka. nu år det faktiskt vara slut. men det är ändå trelvigt att ha honom som vän. får skaffa mig nya projekt. precis som jag inte har nått annat att göra. Hoppas bara att det inte slutar med att jag får sår i hjärtat, man vill ändå försöka bevara sitt hjärta helt. utan att det blir rädd.

den andra killen, oh my god. Där snackar vi om nått som inte kan hända men han visar några tecken på nått iaf. Att söka min blick o mnin uppmärksamhet tyder för mig ite på att o jag vill vara din kompis…då kan du faktiskt prata normalt med mig..och inte försöka avbryta mina samtal med andra killar (kompisar) på de mest banala sätt..

denna vekan blir det studioso. varken H eller O ringde som de har sagt o jag har antagit. lir lite irriterad, eftersom jag ringt båda ett antal gånger. man käner sig ju inte direkt jätte viktig ifall de inte hör av sig. man känner sig faktiskt lite ignorerad. speciellt besviken blir jag av att H inte ringt, faktiskt min bästa vän..

störde mig jätte mycket på en av mina vänner(en killkompis), han ska alltid ha rätt o det spelar ju nästan inte roll vad det e ..ibland så ska ahn alltid var ås himla petig..blir jätte arg, så funderar jag på ifall han e lite intresserad vilketjag absolut inte e..bara nån känsla jag får med jämna mellanrum, av det han gör o säger…får hoppas att jag ara inbillar mig!

jag hatar att vissa inte ”litar” på det man säger. jag kan tex ha läst en regel eller stadga så får mna en fråga om det, så säger jag som det e ..o då har jag tydligen fel o blir ifrågasatt o sen frågar de andra..som upprepar exakt deet jag säger..blir så jävla förbannad..

idioter..o de e mina vänner.

h1

The day of all hearts

februari 15, 2007

Så igår var det alla hjärtans dag, firade en kompis som fyllde år. Sedan tog vi oss till vår studentkår för onsdagspuben. Rosa hjärtna och ballonger överallt. Jag träffade ”killen som har skaffat flickvän”, vi pratade, ett tag. Han kan tydligen hela mitt namn, o mitt namn e långt, jag har kallas aldrig för hela namnet. så det var lite imponerande. han e snygg, men han kommer inte direkt ut ur sitt skal som CC uttryckte det. Och gör han inte det så e det väl ändå inte lönt. Dessutom ska jag sluta flörta med killen, han har faktiskt flickvän!

Så igår är den dagen på året som många singlar drömmer om att inte vara singlar, så att de slipper ensamheten. get over it! Finns så himla många människor ute i världen som lider varje dag, som inte har mat eller hem eller familj. De är sjuka och är med om ohyggligheter varje jävla dag. Det är precis som en partner är höjden på allt här i livet. Självklart vill man ha nån att dela vardagen med, men herregud de flesta av oss är fakitskt inte ensamma, vi har vänner o familj som man kan ty sig till, det är väl ändå nått att vara tacksam för???!

Istället för att spendera dina dagar åt att längta efter nått som med all säkerhet kommer komma när universum anser att du är redo, så kan man väl göra nått konkret; Rädda världen! typ…

Pratade med ”trädet” igår när jag kom hem från kåren, vi diskuterade lite sånt här, jag blir lite irriterad på mig själv att jag inte gör så mycket konkret, när jag var lite ville jag bli läkare o jobba för läkare utan gränser:) Sen kom det verkliga livet ikapp en! =)

men jag ska iväg och biståndsarbeta en dag, jag ska! inga ursäkter.punkt.

Igår var dagen af kärlek, hur mycket kärlek visade du egentligen för din omvärld?
Hur många ensamma hjärtan tröstade du igår?

h1

True colours…

februari 13, 2007

Såg ”killen som har skaffat flickvän” idag, jag blir irriterad på att jag är så känslig. Han såg mig innan jag såg honom, han stod o pratade i telefon o jag hörde mitt namn, tittade o såg att det var han, han hade känt igen mig, var ändå tio meter emelllan oss, o jag har ju mössa o hela köret. men han kände igen mig o nämnde mig för personen i telefon..och han log verkligen jättemycket..så saken e att det hela är inte så jättestort. men det är en sån liten sak som gör att jag går o ler halvvägs hem och inte direkt hör vad min kompis säger…lite uppmärksamhet, o jag smälter..fast han har tjej, iof sa han att han inte visste ifall det var värt det hela, hon bor inte i samma stad som oss, vilket betyder att han måste pendla, de träffades nyligen. men på allvar, jag måste sluta vara så känslig för sånt här…punkt.

Jag har alltid tyck att så länge nån är tillsammans med nån så är de off limits..sen att man kan fortästta umgås o snacka med perosonen är en annan sak, men inget mer. Så därör kan jag bli lite irriterad när andra personer typ pissar revir, och man bara står där o undrar vad det hela gäller..vissa har bara otroligt låg självkänsla…

Dagens citat sagt av P-korrgranne: ”Jag är varm om brösten”-killen e smal o plattbröstad…

Vill till London, vill till London, vill verkligen till London!! Ahhh

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.